Syftet är att låta måltavlan veta att den är under konstant övervakning men även hålla målet obekväm dygnet runt. Om målet straffades ute i samhället men i sitt hem fick en fristad så skulle inte ett fängelse utan murar vara komplett.
Detta blir mitt bloggande om hur Lidingö Kommun tillsammans med svensk polis samt andra samarbetsvilliga organisationer , föreningar och myndigheter utför så kallad organiserad gangstalking mot mig, en slags organiserad, systematisk gaslightning med bland annat infiltration och psykiskt tortyrliknande strategier med förmodat syfte att mörda min karaktär och förmodligen så småning om mig, ta mitt liv så långsamt och smärtfullt som möjligt utan att lämna några avtryck. något som enkelt kan avfärdas som konspirations teori och paranoia eller annan psykisk ohälsa. Låt mig nedan försöka fö rklara vad jag får stå ut med och vilka ”Taktiker” och ”Strategier” de använder…
Via aktiv övervakning utför Lidingö Kommun tillsammans med en gruppering högt inom polisen (som besitter enorma resurser) åtgärder för att försöka hålla mig obekväm, dygnet runt.
Även om operationer i det tysta godkänns och täcks av det officiella rättssystemet, så ses de inte som kriminellt till sin natur av medborgare som inte har en stark känsla för rätt och fel.
Man är mycket noga med att varje låt oss kalla det ’straff’handling ute i sammhället (omkring allmänheten) är ’FÖRNEKBAR’ . Detta innebär att om man skulle klaga till polis, andra tjänstemän, vänner, grannar, familjemedlemmar eller läkare, så kommer ändå ingen att tro på mig. straffhandlingarnas karaktär måste ses som min “överaktiva fantasi” , Paranoja eller ännu bättre, en indikation på att man är psykiskt sjukt.
Taktiker och strategier som används i allmänhet men också mot just mig är många. Hela min vardag är utsatt så det är svårt att sätta ord på vad jag utsätts för men här kommer några exempel.
Frekvent användning av sirener nära mig i hopp att göra mig obekväm. Många räddningstjänst anställda har en stark känsla av samhällstjänst och kommer vilja att samarbeta i detta
Buller, och oljud men som måste vara av en typ som allmänheten anser vara “normalt.”
Och eftersom de inte hört/sätt eller upplevt tillräckligt så blir det ännu svårare för någon att kunna se en sammankoppling. Man vill ha mig fullt medvetet om att jag straffas, men inte så mycket som ge mig chansen att kunna övertyga någon annan om att så är fallet.
Butikspersonal där jag ofta handlar kan instrueras att ta bort föremål som för mig är känt att köpa eller behöva, stänga av pant maskiner och/eller möjligheten till att panta om fickan skulle vara tom.
Eller det vanligaste kan vara tex en grupp, så många som ett dussin, som kan få i uppdrag att anlända till en butik strax före mig och bilda en märkbart och löjligt lång kö, spendera tid på att köpa, byta eller växla in tex lotter, för att fördröja mig och/men förhoppningsvis kunna gå mig på nerverna på samma gång .
Taxi bolag , väktare och underhållsarbetare är ofta motiverade av den offentliga ”samhällstjänsten” och är en utmärkt källa till hjälp för att hålla en under övervakning om du frågar mig, och även någorlunda kunna delta i ”bestraffnings fasen”.
Taxiverksamhet skulle jag vilja påstå är optimal och förmodligen därför den används så pass mycket.
Att sabotera ens rykte- och allt som det hör till, som tex tillit från vänner och familj men också förmågan att kunna försörja sig. Affärer och personliga relationer är en mycket speciell operations strategi. Att sprida “lögner,” är det huvudsakliga sättet att förstöra ens offentliga image.
Personer som nära vänner , älskare , flickvän eller till och med familj kan kontaktas och ges information som får dem att göra ens koppling till en obekväm, och / eller förhoppningsvis få en att bryta all kontakt.
Sabotage som sker mot en genom ett stort antal sabotagehandlingar av ringa värde, eftersom det får det att se ut som att man är tex glömskt, överdriver, eller i vissa fall till och med lider av vanföreställningar, för om man klagar på allt för många fall av återkommande små värdeskador. Kommer man helt enkelt att få folk att vägra tro att någon annan än en själv är ansvarig. Det verkar som att man är noggrann att begränsa sabotage av föremål till lågt värde, förmodligen under det värde där polisen kommer att ta en potentiell anmälan på allvar. Att till exempel bränna ner ett ens hus, eller stjäla en dyr tillhörighet, skulle med stor sannolikhet få in officiella utredare i bilden, så det görs inte.
Lämna ett svar